.

Igår va de en helt vanlig dag på jobbet 7-16, så lite stallfix snabbt eftersom vi skulle in till stan o äta med Tessan o Anders. Så vi gjorde i ordning oss o åkte mot stan o detta blev en resa man sent kommer glömma.

För på vägen till stan kommer vi efter en annan bil som vi ser bromsar när vi närmar oss tre mötande bilar, ser då att bilen framför oss bromsar för att bil nr 3 gör en as dum omköring. Så jag bromsar med när jag ser vad som händer så bilen hinner om och förbi den framför oss. Men hinner bara flytta foten från bromsen till gasen när bilen som körde om är över på våran sida o smäller rakt in i oss. Allt gick så fort så jag hann inte ens reagera genom att svänga undan så Ogge hinner få tag i ratten och styr undan lite. Det enda som jag hann tänka va bara va faan gör bilen på våran sida.
Har aldrig aldrig med om en sådan smäll i hela mitt liv o airbagsen smällde upp i samma smäll så man fick asa ont i öronen. I smällen tappa vi hela däcket o stötdämpare så vi kana på underredet av bilen, ingen av oss såg något ut heller tack vare airbagsen o dammet som blir av dom, så jag försökte bara hålla bilen rak o bromsarna funkade inte heller för Ogge skrek bromsa bromsa, vilket va så svårt när pedalen va som kopplingen. I och med att vi inte såg något så körde vi in i bil nr 2 oxå som snurrade runt o for ner i diket på deras sida, innan våran bil stannade typ 100 meter bort. 

När den stannat skrek jag till Ogge ut ur bilen de luktar brännt så vi tog oss ut men jag fick kämpa lite, då min dörr bara gick att  öppna lite grann eftersom hela vänster sida va intryckt. 

Men vi klarade oss bra och han som körde på oss voltade ut på gärdet efetra tt han smällde in i oss. Alla som va i bilarna klarade sig o kunde gå ur själva, så hade vi en bil som vart nr 3 när han hade kört om klart. Dom blev skapliga vittnen o såg allting o kunde berätta för oss jur de gick till exakt. Men dom sa tat de fick även väjja för oss eftersom vi inte såg vart vi va på vägen. 

Vi åkte en sväng in till sjukhust för att kolla så inget hade hänt me våra nackar o det va ingen fara sa dom. Men jag va nog skapligt chockd efteråt när Ogges pappa kom o vi pratat me polisen. För då satt jag o bara skaka i hela kroppen, så jag fick hålla i mina ben medans tårarna bara forsade.

Man började ju tänka på hur illa et kunde ha  gått för bilen va så himla försörd. Så nu väntar vi på vad försäkringsbolaget ska säga o vad vi kommer få för bilen som vi köpte i sommras på semstern!! Bilen e ju skit samma vi lever men hade vi inte bromsat o Ogge inte hunnit ta tag i ratten hade jag kanske suttit fastklämd i stället. Vi e sååå glada för att vi klarade oss o nu får man försöka blicka framåt.

Kram på er